Triwind
“TRIWIND” är ett projekt baserat på utvecklingen av en betongflotte för installationen av vindkraftverk till havs.
De flytande vindkraftverken till havs har blivit den senaste stora utvecklingen inom sektorn för förnybar energi. Därför är den flytande infrastrukturen för vindkraft till havs framtidens energi. Dessa flottar är nödvändiga när djupet överstiger 50 m. En havsflotte av stål är konstruerad för en livslängd på 20 till 30 år på grund av den frätande och utslitande belastningseffekten i havsmiljön. Konstruktionen av en stålflotte för ett 5 MW vindkraftverk till havs krävs minst 1000 ton stål, som till och med kan fördubblas och kräver dessutom regelbundna inspektioner och underhåll. Dessa nackdelar kan undvikas om de flytande flottarna var gjorda av betong, och livslängden skulle då nå 100 år.
Triwind Float är en flotte med ett innovativt och effektivt monterings- och driftsättningssystem, vilket innebär betydande kostnadsbesparingar, med mycket kortare ledtid, jämfört med de befintliga stålflottarna, och maximal säkerhet.
Triwind-flotten väger cirka 28,5 ton och kräver en total betongvolym på 11 400 m3. Konstruktionen är baserad på den hamnkassun-teknik som används vid bygget av vågbrytare och kajer. Den består av en prismatisk bas, vertikala yttre väggar och en inre ram av celler som är slutna i botten och längst upp. Trots de stora påfrestningar som strukturen utsätts för och det stora momentet som överförs av vindkraftverket utsetts knappt inte strukturens betong för några böjningar. Strukturens huvudspänning är kompression, detta uppnås genom strukturens egna geometri och konfiguration.
Den föreslagna flotten, inklusive överbyggnaden som stöder den (vindturbinen), har ett djup på cirka 10 m, vilket gör att en komplett landinstallation kan genomföras och flotten kan sedan bogseras till sin slutliga plats i vertikal position. Detta ger stor havsstabilitet, en upplyft naturlig period som skapar en svängning och ett lågt motstånd mot förskjutning.
Plattformen har ett optimalt hydrodynamiskt beteende som undviker och minimerar möjliga resonanser mellan vågorna, vinden, strukturen, tornförtöjningssystemet och vindturbinen.
Samarbetare
BERENGUER INGENIEROS och UNIVERSIDAD POLITÉCNICA DE MADRID deltar i projektet.
